Trängselbil, tack!

Jag är bilägare. Ja, och bilförare. I Stockholm. Borde omprövas, eller hur?
Jovisst, jag funderar ofta på det. Som i dag till exempel. På hemväg från jobbet skulle jag tanka – det är inte alldeles enkelt för en stockholmsbilist nu för tiden, mackarna blir ständigt färre och svårare att hitta.
Just den här macken hade, tro det eller ej, slut på 95 oktanig bensin.
Köpa 98 eller soppatorsk?
Köpte 98. Har haft soppatorsk så det räcker till en hel bouillabaisse.

Den bil jag kör är en liten bullig sak av tantbil-typ, en Dra-maten med motor. Praktisk eftersom den tack vare sin litenhet går att parkera nästan var som helst. Men det tyngsta skälet när jag bytte min gamla trogna japan mot den här var att en modern bil ska vara bensinsnål, och därmed snäll mot både plånboken och miljön.
Nähä, inte min inte. Dricker som en uttorkad stamkund på Pelikan, åtminstone i stadstrafik.
Sen är det ju det här med Annika Billström och trängselavgifterna. För hur oense politikerna än är så verkar dom ha bestämt sig för försöket med biltullar. Man måste inse den bistra verkligheten.

Och eftersom jag råkar bo i något som liknar slagskugga vad beträffar de allmänna kommunikationsmedlen så har jag svårt att byta till buss eller t-bana – utan att förlora orimligt mycket tid på bytet, åtminstone.
Alltså har jag börjat spana efter elbilar och andra miljövänliga, dvs avgiftsbefriade, åkdon.
Inte är det gott om dom och dessutom verkar det knappast finnas begagnade att köpa och dyra är dom hur som helst.
Men nu har jag fått mej ännu en tankeställare.

Hem från jobbet. Parkerade med min 98-oktaniga påfyllning (nej, inte fullt!) och öppnade posten som låg och väntade.
Tråkiga brev.
Fast ett var väldigt originellt.
Det kom från ett försäkringsbolag som uppenbarligen fått jobb av ”min” biltillverkare, ett företag med uselt självförtroende. Eller med synnerligen god självinsikt.
”Vi bogserar dig vid behov under ett helt år för bara 486 kronor” stod det.
Måste nog sätta planerna på bilbyte i verket med det snaraste.
Synd att det har blivit så farligt att cykla.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Apropå bilar så har jag återsett Honom. Den unge mannen i dyra sportbilen som gav mig namnet Klimakteriehäxan. Nu har han bytt bil och har – naturligtvis – en stadsjeep.
Gjorde superförbjuden u-sväng med tjutande däck och körde sedan om mig och två bilar till på fel sida om trafikdelaren.Vi stod och väntade på grönt. Sånt bekymrar inte en Supermacho....
Om du inte läst hela bakgrundshistorien hittar du den i arkivet:
http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2004_12_01_klimakteriehaxan_archive.html
DS