Meterpris på blommor

Köpte rosor häromdagen. Och eftersom jag skulle ge bort dem tordes jag inte göra som jag brukar när jag handlar blommor till mig själv: tar gärna och ofta ett tiopack innan jag ställer mig i kassakön med mjölken, morötterna och ostbiten. Nu styrde jag i stället stegen mot en blomsteraffär, en specialist. Som man naturligtvis kan vänta sig extra bra produkter hos, garanterad hållbarhet. Eftersom man ju får betala för det. Och vill ge bort fina blommor som står länge.

Jag skärskådar butikens utbud av rosor. En stor sort kostar inte mindre än 35 kronor styck – jag har just betalat 29:90 för en bukett med tio fina, mörkröda, lagom halvutslagna (se bilden!), på Ica. Andra varianter hos experten kostar 25 eller 20, och de jag till sist väljer kostar 15 kronor styck.

Vad är då skillnaden? Om färskheten vet man inget. Blommorna ser lika stora ut, på ett ungefär. De gröna bladen verkar pigga och fräscha. Men det finns en tydlig skillnad. Blommorna har olika skaft, olika kraftiga – men framför allt olika långa. 35-kronorsrosen är bort emot en meter hög, med mitt ögonmått mätt. Har man ens en vas där sådana kan stå? Knappast.

Och om man ändå bestämmer sig för rosorna av statushöjd blir effekten en lätt överraskning: hittar man trots allt ett kärl att ha dem i kan buketten omöjligen ställas någon annanstans än direkt på golvet. För vem skulle annars se själva blomman!? Det är ju den vi vill åt!
Alltså sätter man meterpris på rosenskaft. Vilket förefaller mig helt snurrigt. Men visst, blommor som växt sig så höga har naturligtvis krävt utrymme och omvårdnad under en längre tid, och sådant kostar pengar. Det måste ju vara det man tar betalt för.

Dagen efter att jag överlämnat ”finbuketten” – som kostade 175 kronor utan att vara ett skvatt imponerande – stöter jag på mottagaren och frågar hur blomstren ser ut.
-Jo då, säger hon artigt, de är fina, även om några av rosorna hänger lite med huvudet.
Suck.

På mitt eget bord står den där 29:90-kronors buketten spikrak och glad. Tur? Kanske, men i så fall en lyckträff som upprepar sig. Blommorna är på väg att slå ut, de dricker vatten och sprider trivsel.
Men visst, deras skaft är på sin höjd 30 cm, efter vederbörlig kapning enligt alla skötselkonstens regler. Hade jag köpt några 35-kronors hade jag faktiskt blivit tvungen att korta av dem med nästan hälften för att ge dem en möjlig vas och en vettig placering.

Vem i all världen kom på att man kan sälja rosor till meterpris? Och varför fortsätter vi att köpa dem?

Copyright Klimakteriehäxan