Ett härligt återseende

Miraculum heter ett av Stockholms häftigaste offentliga konstverk. Det har funnits i några år nu, på det som en gång var en grå och ful betongvägg till ett garage vid Hornstulls strand.
När den här spegelmosaiken kom på plats fick Södermalm faktiskt en ny turistattraktion – även om förhållandevis få upptäckte den. Men om man som jag ofta promenerar längs Årstaviken och passerar här, då har de naturens fröjder som stått modell för porträtt av sig själva i stiliserad form varit en ständig källa till glädje.

I höst förändrades läget. Det visade sig att folk uppenbarligen inte begriper skillnad på grå betong och konst.
För visst kan jag förstå att man affischerar på tomma ytor, även om det inte är tillåtet. Men att smeta upp reklam som både täcker och förstör något som så uppenbart är ett konstverk, det framstår åtminstone för mig som alldeles obegripligt. Och sorgligt.

Så klev jag i gympadojorna och gick nyss iväg för att ta en bild på förödelsen, som gjort mig ilsknare och ilsknare medan veckorna gått och budskapen om lockande rockkonserter blivit fler och fler, tills hela Miraculum försvunnit. Bort med skiten, har jag tänkt, fast utan att handgripligen gå till verket.

Döm om min förvåning när min önskning gått i uppfyllelse innan jag hunnit trumpeta ut den. I dag är affischerna borta. Det har hänt under den gångna veckan. Tejpremsor sitter fortfarande kvar, men kanske kommer man att avlägsna också dem.
Den som en gång kletat dit eländet bör skämmas och aldrig någonsin göra om det.
Den som fått bort alltihop ska ha tack och beröm.

Sedan är det tyvärr också så, att verket är i behov av viss reparation. Men nu kan man ändå bilda sig en uppfattning om den originella idén, de vackra bilderna, färgerna i samspel med reflexerna i spegelmosaiken. Ett härligt återseende!

Copyright Klimakteriehäxan

Miraculum har jag skrivit om förr - här hittar du del 1 i "serien" med lite mer fakta om verket och här del 2!
Bilderna ser du i större format om du klickar på dem!