Något att längta efter

Här sitter jag och längtar efter förr i tiden.
Fast egentligen bara till i går.
En söndag eftermiddag som, faktiskt, var väldigt behaglig.

Först en rejäl promenad i det strålande vädret. Sedan badkaret, varmt vatten med något undergörande och väldoftande pulver i. Peeling över hela kroppen. Extra gnugg på fötterna, schampo, lång dusch. Nytt lack på alla tjugo naglarna och så en ljuvlig kräm, med honungspärlor i!, över allt där mina händer kom åt att gnida.
Efter en sån lyx, en hämningslöst egoistisk njutning, somnar man extra gott.

Det är bara det att man vaknar till en måndag. Och det där kärva som gjorde sig påmint i halsen i morse, det verkar nu tillta i styrka. Näsan rinner ohejdbart – jag är verkligen inte allergisk mot den färgglada lövprakten där ute, inte mot något annat heller, så vitt jag vet. Allting tyder helt enkelt på att stora höstsnuvan är här.
Inte konstigt att jag längtar efter förr i tiden, eller hur, även om det nu bara råkar vara till i går?

Fast det kommer ju en söndag igen. Borde kanske införa den där njutningseftermiddagen som helgritual. Något att se fram emot, något som får veckan att gå ännu fortare, något att längta efter …

Copyright Klimakteriehäxan