Länge leve pärlplattan!

Årets designhuvudstad heter Helsingfors och ligger i Finland, det är vid det här laget allom bekant. Och med namn som Aalto, Annikki Karvinen, Vuokko, Marimekko och IvanaHelsinki (för att ta några i högen) känns det inte särskilt konstigt.

Men kanske är vi ännu mer hemtama med ett annat, klart dagisrelaterat designbegrepp. Jag tänker på pärlplattan.

Pysslandet med de där små plastplupparna som kallas indianpärlor skänkte väl personalen ett eller annat lugnt ögonblick. Pedagogiskt försvarades det med att ungarna tränade både sin finmotorik och sitt bild- och färgtänkande. Mer problematiskt blev det när konstverken skulle sparas. Först strök man dess baksida så att plasten smälte ihop, men det uppdagades att den som höll i strykjärnet fick i sig ohälsosamma plastångor. Fram kom då pakettejpen, som fick anbringas med viss försiktighet för att pärlornas position inte skulle rubbas. Det funkade ändå.

Sedan kom mästerverket hem. Det fick beröm, förmodligen mer än det förtjänade. Och barnet förväntade sig att det skulle exponeras, användas. Grytunderlägg? Ja, fast bara under kalla kärl. Tavla? Ja, fast kanske inte på den mest iögonenfallande väggen. Hur vi än bar oss åt hade vi fler pärlplattor än en människobostad mår bra av. Mästerverken fick försiktigtvis dra sig långsamt in i skuggan när de varit framme någon vecka – en tidsrymd under vilken ny plastpärlekonst hunnit göra entré.

Åtskilliga år senare gjorde plastpärlorna comeback. Då hette de Photo Pearls och idén var att man med pärlorna som hjälp kunde återge en fotografisk bild i lite ny form. Hur poppis det blev förstod jag aldrig, men de finns fortfarande att köpa. Helt klart är att det ligger en oändlighet mellan dagispärlans utbredning och den bildrelaterade variantens.

Allt detta hinner jag tänka på när jag står inne i Iittalas butik på Esplanaden i Helsingfors. För fondväggen i affären är en pärlplatta, varken mer eller mindre. Det är bara det att varje indianpärla här är av glas och ungefär tusen gånger dyrare än materialet som fanns på dagis. Man har tagit ljuslyktan Kivi i olika färger och med den gjort en stiliserad blomma.

Kanske inte en idé att ta efter på hemmaplan precis – men visst är det roligt tänkt och visst blev det snyggt?
Länge leve pärlplattan!

Om jag räknat rätt så består konstverket (lite beskuret i sidled) av 450 Kivi-lyktor, av vilka de billigaste, i klarglas, kostar strax över hundralappen. Alltså har materialet till denna pärlplatta gått på ungefär 50 000 kronor - men då är hyllan, själva "plattan" oräknad ... Formgivaren bakom Kivi heter f ö Heikki Orvola.

Copyright Klimakteriehäxan