Sommarförkylning - med plus i kanten

Sommarförkylning. Ett ord kombinerat av två som aldrig borde få sammanfogas. Men ser man på! Där är jag i alla fall!

Så medan lönnlöven hunnit bli stora som grytlappar, sjön ser alltmer inbjudande ut och syrén och kastanj står i full blom rinner näsan ohejdbart. Nysningarna får väggarna att skaka. Rösten har djupnat och närmat sig bastongångarna, blandat med en och annan liten spontant uppstickande tuppkyckling. Ögonen svider, de röda näsvingarna också. Där ute strålar solen, termometern visar +25, medan den inne pendlar mellan +39 och +22, beroende på var man mäter.

I sådana lägen är det svårt att hitta något förmildrande med den där förkylningen.

Ändå finns det.

Två sträcklästa böcker, i mitt fall och denna gång.

Först Karin Alfredssons fjärde historia om Ellen Elg. ”Den sjätte gudinnan” utspelar sig i Indien och Karin är tillbaka på den nivå hon befann sig i ”Kvinnorna på åttonde våningen” (Rättelse: ska vara tionde - se kommentarerna ...). Det är inte en deckare, det är en samtidshistoria med alldeles för hög sanningshalt för att det ska vara bekvämt – men synnerligen läsvärt.

Så tog jag tag i en roman som ”alla andra” har läst för länge sedan, dessutom har de antagligen sett filmen. Jag talar om ”En dag” (One Day) av David Nicholls. Och när jag väl börjat kunde jag inte sluta, även om jag blev tvungen att ta paus för att snyta mig ibland (så småningom kan det tänkas att det inte enbart berodde på förkylningen …)

Vi talar om en kärleksroman i ordets sanna bemärkelse, en fascinerande historia som får en att intensivt önska ett lyckligt slut. Om det blir det? Ja, det kan jag självklart inte avslöja. Läs den om du inte gjort det, du kommer inte att ångra dig!

”En dag” har sålt i enorma upplagor och nu förstår jag precis varför. Men historien om hur boken blev översatt till svenska och kom ut här tycker jag är nästan lika bra som väldigt många andra berättelser, även om just denna inte finns mellan pärmar.

För trots att ”En dag” var Nicholls tredje bok och hans två första getts ut på svenska hade ingen köpt rättigheterna för att ge ut den i Sverige. Det upptäckte Pia Printz när hon läst boken, inhandlad på Arlanda på väg på semester. Historien om Em och Dex träffad henne rakt i hjärtat, hon kontaktade det brittiska förlaget och förklarade läget: här fanns en svensk journalist som gärna ville byta bana, som skulle kunna översätta boken själv – och som lovade starta ett förlag bara hon fick köpa rätten för Sverige till ”One Day”!

And the rest is history, som det brukar heta. I dag heter hennes förlag Printz Publishing, det satsar på feelgood med kvalitet och grundstenen heter ”En dag”. På ett år såldes den i 150 000 exemplar – en svindlande upplaga för de flesta svenska författare.

I dag har förlaget utökat sin verksamhet med ytterligare fem skribenter, som levererar ”intelligent underhållning” (enligt marknadsföringen på egna hemsidan).

Medan min förtretliga sommarförkylning, med böckerna som små plus i kanten, förhoppningsvis sakta drar sig baklänges och släpper ut mig i vädret ser jag mig nu om i hyllorna efter nästa läsäventyr. Tänk så många böcker det finns som man inte har läst! Och tänk så få av dem man någonsin kommer att (hinna) läsa! Men så bra att jag ändå till sist, om än så gott som sist av alla, läst ”En dag”!

Copyright Klimakteriehäxan