Jag känner folk som hävdar att det spelar roll. Blir lite
mångalna. De sover sämre, de får ont i olika kroppsdelar, de blir allmänt
oroliga, eller i bästa fall extra romantiska. En kort tid när jag bodde hos ett
alldeles förtjusande svenskt samepar fick jag lära mig, att det var allra bäst
att slakta renen under fullmåne, eftersom det betydde att de inälvor som togs
tillvara som föda då var större och mer näringsfyllda än annars.
Jag har aldrig sett logiken i de där resonemangen, fast jag
har fått mig förklarat att det faktiskt spelar roll för tidvattnet i vilken fas
månen råkar befinna sig.
Ikväll är det fullmåne.
Och inte vilken fullmåne som helst: den är större än
normalfull, faktiskt. Större än den varit på nitton år! Kallas också för Supermåne. Mer vetenskapligt bevandrade personer är inte överens om
hur mycket större den är, men uppskattningarna varierar från 10 ända upp till 30
procent. Just nu är månen nämligen ovanligt nära jorden
– ungefär 360 000 kilometer.
30 procent större? Det borde ju betyda att majnatten är ljus
som i midsommartid! Det är den inte. Och det visar sig att procenttalen egentligen avsåg ljusstyrkan, inte storleken. Men naturligtvis blev jag ändå tvungen att
kolla. Om inte annat så för att det dröjer drygt fyra år tills chansen att se Supermånen återkommer.
Jo, den såg ovanligt stor ut. Fast å andra sidan är den
alltid större just när den klättrar upp över skogsbrynet vid horisonten. Och
hur mäter man månskivan, objektivt?
Satte mig på balkongen en stund i kvällen för att fundera på saken. Det
jag då kommer att tänka på, det är att min mormor – som jag inte har särskilt
många betydande minnesbilder av – ibland kunde greppa gitarren. Hon spelade
lite struttigt och sjöng till, med spröd stämma:
”När månen vandrar på fästet blå
Och tittar in genom rutan
Då tänker jag understundom så
Och knäpper sakta på lutan
Du har det bra du, du måne klara
Som högt där uppe din ban får fara
Och blott se på
Och blott se på!”
Jo, kanske är det så. Att det är det gubben i månen gör:
kollar in oss, lite till mans. Vad har vi för oss en vanlig svensk
lördagskväll? Tittar på hockey? Dansar tango? Dricker vin? Hånglar? Löser ett korsord och
gäspar stort?
Vad nu än mångubben vanligen ser så såg han kanske mer än vanligt
just i kväll, tack vare att han hade uppklassats till super-.
Men den här gången tittade jag i alla fall tillbaka på
honom. Ordentligt.
Förhoppningsvis sover jag gott ändå. Utan att bli mångalen.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jag gjorde precis som du - kollade extra på fullmånen igår kväll. Men trots att jag oftast sover dåligt med fullmånen i sällskap (genarv efter Mor) sov jag gott hela natten.
SvaraRaderaJag kontrar din mormors trudelutt med en som jag minns från skolåldern:
Gutermonddugehstsostilleinden abenwolkenhin. Ber om ursäkt för både stavning och grammatik, men det är vad jag nynnar varje gång jag ser en fullmåne.
Kulsprutan
mysigt med ljusa nätter
SvaraRaderaKulsprutan - den spelade jag på mandolin, man skulle tremolera på "sti-i-i-i-i-lle" ...
SvaraRaderaHannele - ja verkligen! Vaknade i natt och konstaterade att månen fortfarande är stor och grann!
Tack för fnisset - jag ser framför mig bilden av K-häxan som spelar och tremolerar på mandolin. För några år se´n tror jag. Då föräldrarna bestämde vad man skulle göra. Jag kan för mitt liv inte se dig tremolera i dagens läge :o)
SvaraRaderaKulsprutan
Intressant inlägg och jag kan inget annat än hålla med. Jag själv är en sådan person som sover dåligt, får sämre aptit dagen efter. Hela kroppen värker mer än vanligt osv.
SvaraRaderaJag tror att det är ett sätt att få människan att utvecklas mer utöver den förmåga som människan faktiskt har. Svårt att förklara men på något sätt har det präntats in i mitt huvud. Min farmor sa alltid att för varje fullmåne kommer människan ett steg närmare till att skilja från sig från sitt jordliga liv och det liv man kommer att leva nästa gång.