Omslag till kartan över designdistriktet. |
I år hör titeln hemma i Helsingfors. Det
betyder förstås extra fokus på finsk formgivning, inte bara på de gamla
inarbetade namnen, utan också en chans för många spirande designstjärnor.
För den som liksom jag kliver av det stora
vita fartyget i hamnen betyder det också att staden bjuder på massor av
trevliga upptäckter. Designmuséet, som jag aldrig tidigare besökt, kommer jag
äntligen till. Det är inrymt i en gammal skola ”för gossar och flickor”. Här
visas såväl klassiker som Alvar Aaltos skapelser, Arabia-keramik och
Marimekko-produkter som supermoderna handikapphjälpmedel och saker som barn
förfärdigat med fantasi och stor kreativitet. Det är glest mellan besökarna en
vanlig onsdagförmiddag, man flanerar fritt och ostört mellan montrarna och
måste hejda sig för att inte ta på, känna själv på spännande ytor och föremål.
Entrébiljetter till museet. |
Ingenting får man ta bild på, tyvärr. Samma
sak gäller på Design Forum, där allt är till salu. Roliga (fast kanske inte
alltid så bärbara) kläder, produkter man verkligen inte trodde fanns, smycken
stora som mattallrikar, möbler. Prisnivån? Hög! Men att titta är gratis.
Helsingfors stoltserar också med vad man
kallar ett Designdistrikt. 190 olika företag listas på den speciella kartan
över området, ett stenkast från Esplanaden. Här finns konstgallerier,
hantverksaffärer, små restauranger och rader av modebutiker, för både män och
kvinnor.
Marimekkos textiltårtor - läckra och kalorifria. |
En pytteliten butik visar sig vara en Marimekko-filial. Här har fyra okända, unga modeskapare fått fri tillgång till överblivna tyger och gjort egna plagg. Inte nog med det, den som har storlek M kan också fynda enstaka plagg till ett 40 procent lägre pris än på företagets flaggskeppsbutik på Esplanaden.
Väl där blir man road av rader av
fantasifulla tårtor i tyg, riktiga konstverk.
I andra skyltfönster verkar dekoratörerna
också ha tänkt till lite extra. Se bara den häftiga exponeringen av en inte
särskilt snygg men säkerligen svindyr handväska hos Louis Vuitton. Den gula
väskan är markeringen för en måltavlas mitt i prick, omgiven av hundratals
pilar. Vackert!
Som motvikt till allt det moderna fungerar den
gamla Saluhallen perfekt – design från förr som är lätt att uppskatta, kanske
tillsammans med en bit rågbröd med sovel och en liten öl.
Uppräkningen av sevärda exempel skulle kunna
bli hur lång som helst. Men jag kan bara uppmana er: res dit och titta själva!
Nästa gång tar Kapstaden i Sydafrika över
titeln som Världens designhuvudstad. Dit skulle jag också väldigt gärna vilja
åka ...
Tack för den färgstarka trippen till helsingfors! Jag kände att jag var med på hela promenaden:) Det var många år sen jag var där ca 35 så det vore på tiden att ta en tur. Vi får se hur det blir. Låter sevärt i alla fall. Kram
SvaraRaderaFina tårtor, kanske ska städa i linneskåpet.... Maximalist som jag är, så ibland tycker jag att finsk design är lite.... minimalistisk. Kul att se dina bilder! Jag är sällan i Finland, ännu mer sällan i Helsingfors (föddes i Åbo, samma stad som Fredrika Bremer!)
SvaraRaderaFör mig var det c:a 55 år se´n jag var i Finland och minns bara båtresan ditåhem och en dag i Helsinki där vi tre barn fick äta så mycket glass vi ville och kunde. Klart att det minnet sitter kvar :o)
SvaraRaderaOm jag minns rätt var vi i Häämenlinna (hur det nu stavas)
(Tammerfors på svenska tror jag)
också.
Bara SÅÅÅ vackra foton på färgglad och unik finsk design.
Lyckliga du som fick se det och tack snälla för att du delade med dig via foton i bloggen!
Och väckte minnen.
Kulsprutan
Minerakastaansinua - eller nånting ditåt.
(´Hannele´ kan säkert rätta, hon verkar veta det mesta).
Helsingfors är en härlig stad tycker jag, det var roligt att återknyta bekantskapen med den via dina bilder och berättelse. Jag har alltid varit svag för finsk design och konst.
SvaraRaderaDe kan finnarna.
K-sprutan: det stämmer med hur jag har lärt mig att säga, men stavningen lämnar vi därhän. Miksi? Siksi!
SvaraRaderaUnderbara bilder, blir ju nästan lite ressugen trots att jag knappt packat upp efter mina tre resor (ovanligt många!) senaste tiden.
Marimekkoränderna ja... jag hade ett gulvitrandigt nattlinne som nog höll i minst 10 år, tvättades och torkade dagtid, så jag behövde aldrig använda nåt annat. När hålen sen blev för stora, var sorgen lika stor...
Visst kan Hannele rätta, men Kulsprutan verkar ha det rätta uttalet, så det räcker långt :)
SvaraRaderaTackar, Hannele! :o)
SvaraRaderaKulsprutan
Wow Häxan -nu kan du skriva
SvaraRaderaFotograf med den äran på ditt CV!
Overboard