Husmorstips från fina krogen

Före spray och handpåläggning.

Det är ingen hemlighet: jag avskyr så kallad slätgöring, det vill säga att mangla och stryka. Samtidigt så har jag inpräntat i mig från unga år att skrynkliga dukar är ett otyg. Respekten för jämna vävar eller noggrant utförda broderier kräver att duken är slät, riktigt slät.

Svårt att undvika strykjärnet med andra ord. Men det finns ändå genvägar, speciellt när det handlar om dukar som är lite större, av matbordstyp exempelvis. Antagligen är de lite skrynkliga när de kommer från tvättstugan. Helt säkert kommer dukningen mer till sin rätt på en slät duk.

Undergöraren.

Men här finns det en genväg!
Jag lärde mig den för många år sedan på en elegant krog i Kalifornien. Vi var de sista lunchgästerna och personalen började förbereda för middagen. Dukarna de bredde ut på borden var vita och i linne. De var dessutom påtagligt skrynkliga, till min milda förfäran.

Döm om min förvåning när servitriserna plockade fram varsin vattenflaska, en sådan man använder för att duscha blommor eller fukta stryktvätt med. De vita tygskynkena fick först en rejäl sprayomgång. Sedan strök man med bestämda händer över duken, från mitten och ut mot kanterna. Jag kunde inte hålla mig utan frågade vad som egentligen pågick framför mina ögon.

Jo, sa servitrisen glatt, har man bara fuktat duken och strukit ut den med fingrarna är den slät när den har torkat igen.
Vilket skulle bevisas.
Nu har jag använt detta husmorstips från finkrogen i åratal och jag kan lova: det funkar. Och det tar nästan ingen tid alls! Rena trolleriet ...
De handbroderade mästerverken kräver dock fortfarande ett möte med strykjärnet. Men ändå.

Efter spray och handpåläggning.

Copyright Klimakteriehäxan