Kungligt och lite modernt

Kungliga porträtt är väl en konstgenre som med sina månghundraåriga anor begränsar moderna målare, hämmar nyskapande. Fast det har ju gjorts några djärva försök. John-E Franzén lyckades uppröra mångas känslor när han för trettio år sedan avbildade kung, drottning och tre barn på ett sätt som inte tilltalade de trognaste rojalisterna. Lite svårt att förstå tycker jag, men jag är ju inte någon äkta konstkännare heller.

Ändå tyckte jag det var kul att på rundvandring i Stockholms slott stöta på kungen och drottningen i Catrine Näsmarks version. Näsmark, född 1970, har gjort porträtt av alla möjliga kändisar som Janis Joplin, president Obama, drottning Margrethe av Danmark, Joakim Thåström, Stefan Löfven, Nelson Mandela, Björn Borg och Elvis Presley. Och hon har sin egen, framgångsrika, stil!

Lustigt nog har Franzén och Näsmark inte bara titeln "kungamålare" som gemensam nämnare. Båda är nämligen motorcykelfantaster och skulle kanske allra helst porträttera en eller annan Harley Davidson ... några har de redan målat.

Bilderna av kungaparet hänger i det så kallade Jubileumsrummet i slottet, ett av representationsutrymmena som är lite modernare i stilen. Inredningen fick Carl XVI Gustaf i present av riksdag och regering 1998, då han firade 25-årsjubileum som kung. 
Och det är faktiskt lite vilsamt för ögonen att titta in där, efter alla enorma kristallkronor, gobelänger och så förstås de otroligt många klassiska porträttmålningarna i sina tunga guldramar.

Som kontrast till Näsmarks porträtt (som jag tycker är jättefina!) kan man ju också nämna mattan i ett angränsande rum som, när allmänheten får knalla runt, ligger hoprullad för att slippa våra leriga skor. Den är fantastiskt vacker, ett sant konstverk med sitt rosenmönster, och hur stor som helst. Samt ömtålig. Den får absolut inte vikas, bara rullas – och ska den flyttas på något vis ska inte mindre än tjugosex personer (26!) finnas på plats för skonsammast möjliga hantering! 

Hur som helst är slottet verkligen en attraktion värd att besöka. Här finns ju historia i varje hörn, det behöver man inte vara konstspecialist för att upptäcka.

Copyright Klimakteriehäxan