Därmed har jag klargjort att jag är positivt inställd till ränder, rent generellt. Och blir glad när jag stöter på ränder av ett för mig nytt slag.
De snickarskickliga bröderna Eriksson i Taserud i utkanten av Arvika visste minsann hur man bäst satte planka intill planka.
I Christian Erikssons kombinerade hem och ateljé Opstuhage (alldeles intill Rackstadmuseet) är dörrarna ett bevis för det, om det nu behövs fler. Visst är den jättevacker, trädörren! En helt egen variant på den gamla typen med så kallad dörrspegel.
Den här modellen, från tiden runt förra sekelskiftet, borde kunna inspirera andra hantverkare till stordåd, men sådant finsnickeri tar tid och blir väl därmed för dyrt för den som bygger i dag. Synd!
Ni får se den för att det är tisdag och tisdagstemat är RÄNDER. Klicka här för fler ränder!
Lars Lerin har målat många och långa ränder - som akvarell, i bokhylleform! Den här hänger på Sandgrund, Lerins egen konsthall i Karlstad. |
Wow, vilken snygg dörr!
SvaraRaderaLars Lerin målar mina favoritränder ♥
SvaraRaderaHelt underbar dörr och Lars Lerin är ju bara hur fantastisk som helst!
SvaraRaderaVerkligen konstfullt utförd dörr- och Lars Lerins ränder kan man väl bara tycka om.
SvaraRaderaGodt tolka.
SvaraRaderaDen døra er virkeleg flott og spennande.
Vi är väldigt överens här ser jag! :-D
SvaraRaderaJag beundrar Lars Lerin, både som person och konstnär, men idag vann den vackra dörren...slaget om ränderna..
SvaraRaderaNär jag ser de här Lars Lerinränderna undrar jag bara om han gör NÅGOT annat än målar, äter och sover...
SvaraRaderaJa, han skriver ju också förstås.
Håller med dig om att dörren är en pärla.
Ingrid
Jag gillar också ränder och dörren är jättefin! Vilket hantverk!
SvaraRaderaDen där dörren hade jag kunnat tänka mig! :) Gillar ränder jag med.
SvaraRadera