Vårt språk undergår en ständig förändring. Ibland kämpar man emot, hårt och envist, ibland är man chanslös oavsett mängden energi som kan satsas i den där motståndskampen.
I den senare kategorin faller alla de nya förkortningar som beskriver diverse trender, modenycker som gärna beskrivs i sms eller tweets, eller bokstavskombinationer som fungerar som en snabb blinkning mellan de redan insatta, de som hänger med redan från början.
Jag har tidigare varit inne på
det här med ”nättiskan”, skriftspråket som besparar oss nedslag/knapptryckningar och som ibland faktiskt gör trista och torra vardagsmeddelanden nästan kul.
Men nu är det dags att öka på det där ordförrådet. Några bokstavskombinationer har jag ramlat över, och jag har fått några av mig hittills okända från Kulsprutan, flitig gäst och kommentator här på bloggen (alltid lika välkommen!).
För nu när våren väl ändå är här för att stanna dyker vissa modeföreteelser upp på stadens gator och torg, företeelser som fått sina egna beteckningar.
Visst har ni sett folk med VBL redan?
Och i kategorin TFFF är det blott alltför lätt att hamna. Speciellt om man råkar välja en LSD som dagens outfit. Då kan det vara läge att allvarligt överväga en satsning på 4M, en svensk förkortning.
Och vill man vara en äkta it-girl (eller -boy) kan det vara på tiden. Några av dem lyckas ju avancera och bli en WAG, dessutom.
Nu sitter du där med pannan i djupa veck, eller hur?
Om vi börjar med de där it-flickorna så har jag länge haft lite problem med dem. Är det yngre damer som jobbar med informationsteknik, den allena saliggörande? Eller är det månne ett modernt sätt att påpeka att vissa tjejer har ”det”?
Nej, relationen till it-teknik existerar inte, det kan vi slå fast. "Det" har de kanske. För it-girls är unga, sexiga och snygga, och de dyker utan synbar anledning upp i olika medier – plötsligt bara finns de på bild, överallt, och kan bli ombedda att leverera en åsikt om precis vad som helst. Dock blir de flesta it-flickor inte särskilt långlivade i rollen, även om en och annan uppnår celebritets rang. Antagligen kan termen appliceras på en rad såpastjärnor som tillägnas rader av kvällstidningslöpsedlar innan de raskt återförs till tystnaden och den förlåtande glömskan.
It-girls har ofta VBL, det vill säga underkläder som sticker fram och syns (Visible Bra/Boxer Line). På bilderna från mingelpartyt har samma flicka inte sällan en LSD, eftersom den glittrar och skänker lite extra glamour – håll med om att en liten paljettklänning gör det! (Little Sequined Dress).
Problemet dyker upp när termen TFFF passar in: För fet för modet (Too Fat For Fashion). Vilket möjligen kan avhjälpas med helsvenska 4M-metoden, som betyder Mer Motion Mindre Mat. Många av oss skulle kalla det för 5M, eftersom vi i ärlighetens namn bör lägga till ordet Motvilligt …
WAG då? Jo, en dröm för många: att bli kvinnan i en idrotts- och speciellt en fotbollsstjärnas liv (Wife And Girlfriends). Vi känner ju till dem, inte minst från WAG-termens hemland Storbritannien (Victoria "Posh" Beckham!!!)
Hur kul det nu är lär väl majoriteten av it-flickorna aldrig få veta. Även om de jobbar stenhårt för att hänga med, evigt rädda för att bli TFFF när en LSD inte ens kan piffas upp med VBL.
Och en vacker dag kan även en it-girl tvingas inse, att hon drabbats av CRAFT (Cannot Remember A Fucking Thing) vilket ofta omfattar MSS (Missing Sock Syndrom).
Copyright KlimakteriehäxanPS: För tydlighets skull - nej, det är inte jag på någon av bilderna. Men ni kan få gissa vem av damerna som mest påminner om mig.
Titta! Finns det något vackrare? Lika vackert, kanske, men vackrare?
Korsstygn är enkelt. Korsstygn är kul. Korsstygn kan bli jättesnyggt, direkt vackert - som på min fina maskrosduk, som det faktiskt börjar bli dags att ta fram nu om man vill ha korsstygn i takt med (års)tiden.
Det var länge sedan som jag hängde på ordlösa onsdags-kedjan. Nu har den bytt adress och har dessutom fått ett tema i sin svenska version - denna vecka FRUKT. Och min bild lovar frukt: det här blir kastanjer så småningom! Scrolla ned i bloggen så ser du hur det sett ut i helgen.
Alldeles färsk i den svenska pockethyllan finns den nu, Alan Bennetts lilla roman "Drottningen vänder blad". Läsaren får uppleva hur den brittiska drottningen dras in i litteraturens värld när hon råkar hamna i en bokbuss som kört fram till ett av hennes slott. Hon lånar något för att vara artig - och ganska snart är hon fast, fångad i en för henne ny värld av goda historier berättade på ett fängslande sätt.
Nej, kaffe hjälper verkligen inte mot stress. Det gör snarare sakerna värre. Men likväl är det otroligt lätt att ta till kannan och hälla upp ännu en kopp när de olösta uppgifterna staplar sig, siffrorna inte stämmer, telefonen bara ringer och ringer men beskedet du väntar på ändå inte kommer. 
Jag har nog alltid älskat jordgubbar. Trots att jag inte tålde dem som barn, inte gubbarnas småkusiner smultronen heller. Men som tur var gick den allergin över och i dag är det ingen tvekan: jag kan kallas för jordgubbstokig, jordgubboman, jordgubbsfantast. När andra kvinnor under sina graviditeter käkat murbruk, sugit på saltlakrits eller tuggat hallonbåtar, så höll jag mig till jordgubbarna.
Konstaterandet kom från Karin Boye som slog fast: Visst gör det ont när knoppar brister!
Det var lampan som drog min blick till sig. Antagligen har de tillverkat den guldglänsande skärmen själva, ungarna och personalen på dagiset på Reimersholme i Stockholm. Den som kikar in ser de typiska inventarierna som passar barn mellan noll och sex år. Men det fiffiga är ju att samtidigt som man tittar in genom fönstret har man chansen att se det som händer bakom ens rygg: utsikten över vattnet, folk på strandpromenaden, den typiska broprofilen, gräsmattan som kanske är lite grön, träden som är fulla av knoppar.
Om det var slumpen eller något fint pris som gjorde att jag en gång läste ”En halv gul sol” (Half of a Yellow Sun) av Chimamanda Ngozi Adichie minns jag inte. Men att denna unga kvinna från Nigeria lyckades få mig engagerad i Biafra-konflikten så långt efteråt gjorde mig intresserad av att se vad hon mer åstadkommit. I veckan har jag precis avslutat hennes novellsamling ”The Thing Around Your Neck” och lagt ihop boken med en förunderlig känsla av att ha gjort en resa. Resan har gått både till och från Nigeria, till storstaden Lagos och byar på landsbygden där traditionerna stått emot moderniteterna. Färden har tagit mig med till invandrarkvarter i USA, till minoritetsproblem, till överklassens finrum, texten har ställt frågor, kloka frågor, om integritet kontra integration. 
Och trots att de åker dit en efter en har frasen ”androm till varnagel” inte någon effekt. Pang på rödbetan, bara! Antagligen tror man att det inte kan hända, att ingen ska komma på det lilla äventyret, att ingen ser eller har sett, att ett hopp över skaklarna kan passera bara man hanterar det snyggt. Men det där vaccinet herrarna tror sig ha fått, det finns faktiskt inte.
Somliga går i trasiga skor.
Damen har faktiskt fyllt 100, och jag var inte alls beredd på att möta henne på promenaden hemåt. Men där fanns hon plötsligt framför mig, där jag knatade fram på Nybrokajen i lätt motvind och med aningen för tung ryggsäck.
Copyright Klimakteriehäxan
Aldrig vet man vad som finnas att skåda när man drar upp sin persienn på morgonen. Som i morse, till exempel.
För nu när våren väl ändå är här för att stanna dyker vissa modeföreteelser upp på stadens gator och torg, företeelser som fått sina egna beteckningar.
It-girls har ofta VBL, det vill säga underkläder som sticker fram och syns (Visible Bra/Boxer Line). På bilderna från mingelpartyt har samma flicka inte sällan en LSD, eftersom den glittrar och skänker lite extra glamour – håll med om att en liten paljettklänning gör det! (Little Sequined Dress).
Inlägg
