Börje Ahlstedt har sjunkit undan lite nu.
Från att ha varit årets första allmänna samtalsämne, som diva, primadonna och Bad Boy i kvalisåpan ”Stjärnorna på Slottet”, har han återgått till den scen där han hör hemma, Kungliga Dramatiska Teatern i Kungliga Hufvudstaden.
Ni vet, den där teatern där Peter Harrysson inte fick några roller. Vare sig det nu berodde på att han inte dög – som Ahlstedt uppenbarligen ansåg – eller om det möjligen berodde på att han bytte teater, vilket Harrysson försökte hävda.
På den lilla och intima scenen Elverket spelar Börje Ahlstedt just nu huvudrollen i ”Neil Armstrong var aldrig på månen”, en lång enaktare specialskriven för och delvis i samarbete med skådespelarna. Upphovsman är Peter Birro, en begåvad göteborgare som Stockholm adopterat.
Jag lyckades krångla mig dit härom kvällen. Det ångrar jag inte.
När publiken släpps in sitter Ahlstedt vid sminkbordet i sin loge, som är spelplatsen. Han sitter alldeles tyst och stilla medan åskådarna surrar, hostar förväntansfullt. I sista sekunden stänger vi av livlinan till omvärlden (mobiltelefonen). Spelet kan börja.
Och när föreställningen är igång förlåter man Den Store Skådespelaren åtminstone några av hans griniga prinsessan-på-ärten-drag, så tydligt exponerade i tv.
Det är fenomenal teater, också hans två kvinnliga medspelare Anita Wall och Alexandra Rapaport är lysande.
Birros text är otroligt bra, syftningarna på saker vi alla känner till och vet sitter som pilar rätt i darttavlans Bull´s Eye. Förrresten, tänk om Neil Armstrong faktiskt aldrig var på månen?
Applåden är lång och hjärtlig. Det blir åtskilliga inropningar. Alla vi i publiken är entusiastiska och berörda.
Börje ser glad ut när han får en bunt tulpaner.
I någon tidningsintervju har han sagt att han aldrig ska ställa upp som sig själv igen.
Det gör han nog rätt i.
För på scenen passar han bra – och även om en del av laterna hänger med i just den här rollen skulle man ju kunna skylla det på författaren.
Om man nu inte visste bättre...
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Tack för intressant tips. Låter verkligen sevärt.
SvaraRaderaJag tror också att Börje Ahlstedt gör klokt i att enbart visa sig i sin yrkesroll. Han ÄR en enastående skådespelare men inte så mogen som människa som jag hade förväntat mig. Men att leva med sig själv är ju vars och ens livsprojekt och han får sköta sig så sköter jag mig. Vårt enda möte blir i våra respektive roller på teatern - skådespelaren och hans publik.
Du verkligen pjäsen att låta lockande!
SvaraRadera