Med (rondell)hunden i centrum

Ikväll har jag stött på en alldeles ny hundras: rondellhund.
Jag har inte sett den i levande livet, jag har bara sett den i tv. Men den tilltalade mig.
Rondellhundar finns i olika storlekar och kan uppenbarligen se ut på ganska många olika sätt.
Gemensamt för dem är att de har placerats ut i trafikrondeller runt om i Sverige, i både små och stora städer.

Ingen verkar riktigt veta vem som kommit på idén med hundarna, ingen tycks heller känna till vem som har gjort dem.
För rondellhundarna är – ja, vad ska man kalla dem? Slöjdprodukter? Konstverk? Materialet kan tydligen variera. Hemsnickrade, målade, med små brädbitar till öron står de här fyrbenta kamraterna stilla och studerar bilarnas ringdans.

Ingen behöver plocka upp deras bajs, ingen behöver bli irriterad på deras skällande. Men en och annan trafikant kan möjligen bli lite gladare till sinnes när rondellhunden plötsligt bara står där.
Naturligtvis har ingen myndighet sanktionerat förekomsten av rondellhundar, de bara finns. Lite som de där fågelholkarna som dök upp runt om i Stockholm för något år sedan. Tror faktiskt att några av dem finns kvar fortfarande.

Och såg ni förresten den lilla röda stugan som stod uppe på toppen av en klippa när man kom ut ur Eugenia-tunneln mot Norrtull? Rött trä, vita knutar. Högst två kvadratmeter stor och jättesöt. Som ett monument över Sverige förr i världen. En dag var den bara borta, fast klippan står kvar. Hur kom ministugan dit? Hur försvann den? Har någon svaret?

Nu återstår alltså att se om rondellhundarna fortsätter att föröka sig. Kanske kan man få tag i en nymålad, avmaskad och färdigvaccinerad liten valp som inte kostar så mycket i hundskatt? Koppeltvånget blir inte heller något problem. Rondellhunden sitter kvar där man satt den, i trafikens centrum, trots att Vägverket inte tycker om dem.

Ibland är det kul med lite civil olydnad. Hoppas bara att det inte är någon kennelklubb som fått sponsorspengar för att saluföra hundmat. Eller något annat tråkigt.
Äsch, jag sätter mitt hopp till fantasin, kreativiteten och den civila olydnaden, allt kombinerat i hundform.
Vov!

Copyright Klimakteriehäxan