Att ha en balkong, om än relativt liten, är fantastiskt så här års. Speciellt om ens fingrar inte skiftar i knallgrönt och man inte heller älskar att kratta och gräva. Jag har alltid beundrat blomstrande trädgårdar, men avskydde innerligt det där rabattrensandet som skulle till (och som mamma ville ha hjälp med) när det som lockade mest var badstranden, kompisar och kanske en bok.
Med lite lådor och krukor är ansträngningen minimal, men belöningen stor. Nu tillbringar jag varje solig stund jag kan i det där lilla uterummet, öppet utåt men under tak. Det är en ren fröjd att vila ögonen på årets nyhet, pensépelargonen (överst) som är smockfull med blommor i mörkt rödlila - varför den fått sitt namn är inte svårt att räkna ut.
En kruka är full med minipenséer i olika blåtoner. Måste komma ihåg att plocka bort alla de utblommade förstås, om blomningen ska hålla i sig.
Dessutom gör jag än en gång ett köksträdgårdsexperiment, om än i miniformat. Två sorters sallad, sådana som man köper i små plastkrukor, samsas och ser ut att bjuda på nya blad inom kort. De har fått sällskap av en liten murgröna - jag har gått på den där teorin om att växter som står tätt trivs bäst.På golvet står krukan med två rosenbegonior (bilden nedan) som är riktigt märkvärdiga. Visst, de är hur vanliga som helst - men just de här exemplaren köpte jag direkt efter jul, och sedan dess har de bjudit på ständigt nya kaskader av rosa skönhet i köksfönstret. Flytten utomhus verkar de inte heller ha något emot - kanske tänker de hålla på så här ända fram till årets jul?
Det finns faktiskt de som, allt annat till trots, tänker så långt fram i tiden. I dagens tidning finns annonsen som ska locka oss att redan nu boka in en julkonsert, en turné "i folkton" börjar den 26 november och avslutas 19 december. Skynda, skynda! - eller nej, förresten. Bättre då att vända blicken mot min balkongfröjd.
Jul blir det antagligen tids nog ändå.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jag tror visst att du har gröna fingrar.
SvaraRaderaJag måste erkänna en sak - jag tycker inte om begonior! Inte i någon slags form eller färg..
SvaraRaderaMen pelargoner tycker jag om, i Aberdeen i botaniska trädgården har dom massor av pelargoner i alla möjliga slags färger. Recept på pelargonmuffin har jag fått av en väninna.
Men begonior är inte fina!
Klara du begonior så bra så har du talang för växter oavsett vilken färg du har på fingrarna.
SvaraRaderaÄr det något jag längtar efter, så är det en egen balkong. Då skulle pensépelargonen absolut ha en plats där, den är verkligen en glädjespridare.
SvaraRaderajag ÄR impad, läckra färger och kul med lite ätbart. Min mor har också pytteliten balkong, där knappt två kan sitta, men tomater har hon hela sommaren.
SvaraRaderaJag har grävt i mina rabatter i afton och det är väl OK, men jag måste säga att samma entusiasm som jag haft förr om åren , det har jag inte. En balkong känns inte helt galet.
SvaraRaderaBruno och Gunilla - jag kanske borde köpa grönt nagellack i a f ?
SvaraRaderaMalou - du är ursäktad. Själv kan jag inte med tagetes och har svårt att uppskatta nejlikor.
Humlan - pensép var helt ny för mig, den är verkligen läcker!
Hannele - ifjol hade vi så stora tomatplantor att det inte gick att sitta på balkongen. I år inga tomater, inte än åtminstone. Fast de blir ju rysligt goda ...
Ingela - näe det där grävandet ...
men det blir säkert fint sen!
Jag riktigt ser framför mig hur du - eller nån annan - står/sitter i all prakt och noppar utblommade penséer och dylikt. Och kanske fimpar i en av krukorna t o m .....
SvaraRaderaFina foton och mysig blogg!
Kulsprutan