Det var i en så kallad spaghetti-western jag såg honom först, hårdingen Clint Eastwood. Men eftersom jag då hade upptäckt begreppet cineast, som jag tyckte lät bra, hade jag också förstått att en sådan aldrig hade mycket till övers för ”För en handfull dollar” bestämde jag mig för att det var en dålig film, med usla skådespelare.
Hur det i själva verket förhöll sig med den saken har jag i dag inte en aning om. Minns inget, har inte sett den igen. Däremot dök Clintan upp på biodukar och tv-rutor lite då och då, länge som en tuffing. Men han blev ju också äldre, förändrades, lade Dirty Harry bakom sig.
Först i ”Broarna i Madison County” blev han mjukisgubben, romantikern, älskaren som fick damernas ögon att glittra lite extra, över hela världen. Han förförde – och förfördes av – Meryl Streep medan hennes triste äkta make skötte annat. Vi som såg filmen, vi förstod henne till hundra procent: vem skulle ha stått emot den frestelsen?
Sedan blev det ännu mer akut näsduksläge. I ”Million Dollar Baby” som han både producerade, skrev musiken till, regisserade och spelade den manliga huvudrollen i blev hans grånade rollfigur tränare när Hilary Swank ville skriva historia som boxande tjej. Och när Clintan besökte boxarbruden, svårt skadad, där hon låg i sjuksängen visste varenda biobesökare att där klappade ett stort och varmt hjärta …
Nu KAN det ju hända att han bara spelade. Men rakt in i känslornas centrum gick det, även om han väl vid det laget lämnat de romantiska älskarrollerna som drömmarnas man bakom sig.
Just i dag fyller Clint Eastwood 80. Och lär jobba med ännu en film. Det blir nummer 36 i ordningen, och han har spelat huvudrollen i fler än tjugo av dem!
Vilken krutgubbe!
Copyright Klimakteriehäxan
Här finns bilder ur Clint Eastwoods långa karriär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Vilken resa han har gjort den mannen, från tuff western till romantik. Det är ju Clintan som också regisserat Invictus som är en toppenfilm. Jag såg alla spagettiwestern som gick att se. Min dåvarande pojkväns pappa var biografmaskinist vilket innebar att vi gick in gratis på alla Sundsvalls biografer på sextiotalet. Det blev oftast 3-4 filmer i veckan som vi såg....:-)
SvaraRaderaInte att förglömma filmen Bird som han gjorde om Charlie Parkers liv. Riktigt bra film.
SvaraRaderaHappy 80th, Clint!
SvaraRaderaFin blogg - igen!
Kulsprutan
Jag grät till både boken och filmen om broarna...
SvaraRaderaMEN - jag är inte förtjust i de där supervackra karlarna,alltså de där som vet om att de är supervackra, en del verkar lyckligt ovetande. Jag har en fördom om dem, att de mest bara är intresserade av att spegla sig i nya beundrande ögon hela tiden.
Därför blir jag inte ens filmförälskad i dem.
tja, jag bryr mej inte om vad andra tycker..
SvaraRadera"Filmförälskad" var ett bra ord, Bloggblad!
SvaraRaderaBird har jag inte sett, Bruno. Och Cicki, Clintan har gjort så många filmer att jag bara sett en bråkdel av dem.
Men jag instämmer med Kulsprutan: Ja må han leva!
Sen får väl Hannele tycka vad hon vill ... :-D