Skitsnack – om Det Mest Privata

Om du är en känslig natur som helst vill slippa alla intima detaljer ska du inte läsa längre än hit. Hej då, kom gärna tillbaka en annan gång, för vanligen uppehåller jag mig inte vid livets allra mest privata företeelser, det är dumt att genera folk i onödan! Men nu handlar det precis om det: nöd.

Du som ändå inte klickade dig härifrån – till dig har jag en fråga: Visst har du konstaterat, precis som jag, att varje gång man gjort en resa, den må vara kort eller lång, så är det ett härligt återseende att kliva in på den gamla vanliga toaletten där hemma? Lika säkert är att frågan dyker upp: hur kan det komma sig? Hur kan hela tarmpaketet börja sprattla av glädje över det faktum att det kan få tömma sig, detta synnerligen grundläggande behov, i en invand miljö?

Självklart äter vi inte exakt likadant under en semestervecka i Thailand eller på Mallorca som vi gör vid köksbordet i Lycksele eller i matsalen i Djursholm. Kanske är det också svårare att hålla koll, inte bara på kalorierna, utan också på fiberintaget. Knäckebröd serveras endast på de mest svensketiketterade hotellens frukostbufféer, om ens där. Och en stor del av charmen med en resa är ju faktiskt att botanisera på matsedlarna, upptäcka nya rätter, originella kombinationer av kryddor och råvaror, utmaningar för smaklökar som är vana brun sås och kokt potatis.

Men de där kulinariska utsvävningarna ställer inte sällan till med problem. Även den som i vanliga fall aldrig ägnar verkmästaren i magen en tanke kan plötsligt bli varse att åtminstone delar av den arbetsstyrka han befaller över har gått i strejk. Det kan förvisso också hända att Montezuma sticker upp och kräver sin hämnd, vilket ger problem av helt motsatt natur. Då kommer ändå fortsättningen att bli spännande, beroende på vilken vändning det hela tar.

Faktum kvarstår: för peristaltikens bästa borde man aldrig lämna hemmet. Det spelar ingen roll hur välkaklad toan är, hur ren själva brusfåtöljen skrubbats, hur snyggt man har vikit pappersbiten som hänger ut från pappersrullen (ja, som ni märker bortser jag helt från ståuppvarianten som bjuder på en lång rad andra praktiska problem).

När munnen förkunnar ”Hem, ljuva hem!” samtidigt som resenären sätter nyckeln i ytterdörren ropar en annan viktig del av kroppen ”Mugg, kära mugg!”
Visst är det en skitsak. Och väldigt privat.
Men synnerligen vanligt. Eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Ni har faktiskt haft chansen att hänga med mig på toa en gång förr - kolla här!
Och lite fler funderingar kring att komma hem från en resa hittar du här!